Kände att det här inlägget behövde vara alldeles för sig själv, inte blandas ihop med något annat & så att ni absolut inte missar det på något sätt!
Kim känner David som tränar allt som finns att träna... Han hade lovat att ställa upp som PT för tjejgänget och köra ett pass med oss i skogen. Från början var vi fler än den tappra lilla grupp på 3 som anslöt sig till Brokind idag.
Jag åkte dit med känslan av att nu kommer han köra skiten ur oss...och tänk att det stämde!
Han mötte upp oss i en supermandräkt och sa att vi springer runt sjön. Jag vågade inte fråga hur långt det var men jag vet att alla sjöar här ute ser mer ut som långa maskar på kartan...orden "springa runt sjön" ekade i huvudet och jag tittade på Kim men hon såg bara glad ut.
Jag brukar göra så där ibland som tex när man sitter på ett plan som har mycket turbulens....då tittar jag på hur flygvärdinnorna ser ut och avgör om man ska börja skrika eller inte. Kim såg bara lugn ut och jag tänkte att det är nog inte så långt runt sjön i alla fall.
Nervösa och lite kallsvettiga la vi in oss i ledet bakom stålmannen mot skogen och sjön. Alla vi 3 hade noterat att under supermandräkten fanns det inte mycket annat än muskler, de sitter ju så fantastiskt hårt åt de där dräkterna. Kim sa att det var som en stödstrumpa på hela kroppen och att hon hade en likadan hemma men idag hade hon bara satt på sig sina stödstrumpor.....dem är de ju jättevarning på! Stödstrumpor, vi är ju inte över 45 ännu.
Hudfärgade knähöga stödstrumpor får i alla fall mig att tänka på när Kim och jag pluggade till syrror och gjorde praktik inom långvården... Men med eller utan stödstrumpor gav vi oss iväg!
Kim känner David som tränar allt som finns att träna... Han hade lovat att ställa upp som PT för tjejgänget och köra ett pass med oss i skogen. Från början var vi fler än den tappra lilla grupp på 3 som anslöt sig till Brokind idag.
Jag åkte dit med känslan av att nu kommer han köra skiten ur oss...och tänk att det stämde!
Han mötte upp oss i en supermandräkt och sa att vi springer runt sjön. Jag vågade inte fråga hur långt det var men jag vet att alla sjöar här ute ser mer ut som långa maskar på kartan...orden "springa runt sjön" ekade i huvudet och jag tittade på Kim men hon såg bara glad ut.
Jag brukar göra så där ibland som tex när man sitter på ett plan som har mycket turbulens....då tittar jag på hur flygvärdinnorna ser ut och avgör om man ska börja skrika eller inte. Kim såg bara lugn ut och jag tänkte att det är nog inte så långt runt sjön i alla fall.
Nervösa och lite kallsvettiga la vi in oss i ledet bakom stålmannen mot skogen och sjön. Alla vi 3 hade noterat att under supermandräkten fanns det inte mycket annat än muskler, de sitter ju så fantastiskt hårt åt de där dräkterna. Kim sa att det var som en stödstrumpa på hela kroppen och att hon hade en likadan hemma men idag hade hon bara satt på sig sina stödstrumpor.....dem är de ju jättevarning på! Stödstrumpor, vi är ju inte över 45 ännu.
Hudfärgade knähöga stödstrumpor får i alla fall mig att tänka på när Kim och jag pluggade till syrror och gjorde praktik inom långvården... Men med eller utan stödstrumpor gav vi oss iväg!
| 
|
| Angelica var mest bekymrad över att jag inte skulle orka hennes lilla 55-kilos kropp när vi skulle köra situps med varandra...hoppa upp.....jag orkar ju P! | Stock & sten och lite triceps.... |
| Ja, vi fick ha brottningsmatch i skogen och alla mötte alla och svetten rann. 
|
Äntligen hemma i Davids trädgård så trodde vi att vi skulle på pusta ut på gräsmaten men icke...här drog han fram ett par röda snören som vi fick hänga i och det var inte i knävecken vi skulle hänga utan på ALLA andra tänkbara sätt...haha...helt galet!
Trötta, glada och hungriga bjöds vi sedan på Gotlandshamburgare på altanen...En helt underbar start på en lördag och ett stort tack till vår superman!
RSS Feed