Jag skrev tillbaka - Kom hem senast 02.00, inget svar.... skickade några till sms utan svar.
Började ringa (mellan tummen o pekfingret eller faktisk ganska exakt 20 samtal) utan att få svar.
Vid 02.30 hade mina tankar gått mellan drogade, våldtagna eller mördade. Snabbt hoppade jag upp på moppen i mitt rosa vadlånga nattlinne och sovrufs i håret o styrde mot Pangea. Väl där, ett myller av folk av yngre årgång. Helt omöjligt att skymta någon man känner igen i havet av människor och av "dimman". Så det var bara att hoppa in i discohögen o leta och eftersom jag inte hittade dem så fick jag gå flera varv i nattlinnet o håret på ända. På mitt tredje varv så var det
en person som var artig nog att fråga om jag letade efter något!? (kan ju bero på att han inte tyckte att en medelåders kvinna i rosa nattlinne, flipflop med mobilficklampan påslagen borde vara där) - Jag letar efter mina barn!
Utan resultat fick jag åka vidare till nästa ställe de brukar hänga på Tree House men inte heller där hittade jag dem, styrde hemåt för att hämta P....nu går larmet!! Precis när vi ska slänga benen över moppen igen ringer en av döttrarna och började meningen FÖRLÅT..FÖRLÅT... mobilen låg i moppen.
Ohhhh, hade lite svårt att just då ta in de orden och känna mig som en lugn och harmonisk mor utan skrek tillbaka..DET KAN DU GLÖMMA!!! ( Kan ha slunkit in ett o annat kortare ord där emellan)
Efter den här incidenten så får jag sms varje kvart...om var de är och att de mår bra!
I´m a happy mom now :-)