Idag hände tyvärr det jag vid några tidigare tillfällen sett här på Lanta..att man slår sina barn. Jag blir SÅ illa till berörd över att de använder det som uppfostringsmetod. Den lilla flicka hade gjort något som fick hennes far att gå och hämta en kvist från ett träd och skala av alla bladen för att sedan lägga henne på gårdsplanen och börja piska henne. Jag var ute och gick med vovvarna och såg de första slagen sen var jag tvungen att springa fram och skrika NO NO STOP med ett leende på läpparna för att inte få honom att tappa ansiktet!
Han slutade tvärt och vände sig om och gick in i huset och ropade på flickan att komma in.
Jag stod kvar och såg hur hon gick in och han stängde dörren....
Fy så maktlös man känner sig och frågor bara snurrar i huvudet. Hur är det möjligt att de tycker att aga är ok ? Även om de är en norm/kultur i många länder att använda aga i uppfostran så måste man väl innerst inne känna att det inte är rätt? Eller? Vad hände med flickan när dörren stängts? Blev det värre av att jag sa till? Ska jag åka tillbaka och kolla hur hon mår? Hur mycket rätt har vi västerlänningar att lägga oss i och var detta bara en enstaka man som bägaren rann över för?
Och i nästa andetag känner jag att SJÄLVKLART ska jag lägga mig i när jag ser en vuxen människa ge sig på ett försvarslöst barn? Jag ska lägga mig i så j..la mycket att de aldrig någonsin slår henne igen! Men hur går man vidare i ett land där det inte finns någon att anmäla till, ingen socialtjänst som ser till barnens bästa. Ingen som tycker att det är någonting att slå ett barn? Det gör många mer eller mindre och tyvärr så fortsätter det upp i livet för många kvinnor.
Jag ska fråga runt lite imorgon och höra mig för kring familjen så får jag se vad det kan leda till... men jag kan inte bara stå bredvid och titta på, något måste man kunna göra.
Ibland blir paradiset ett helvete!
Han slutade tvärt och vände sig om och gick in i huset och ropade på flickan att komma in.
Jag stod kvar och såg hur hon gick in och han stängde dörren....
Fy så maktlös man känner sig och frågor bara snurrar i huvudet. Hur är det möjligt att de tycker att aga är ok ? Även om de är en norm/kultur i många länder att använda aga i uppfostran så måste man väl innerst inne känna att det inte är rätt? Eller? Vad hände med flickan när dörren stängts? Blev det värre av att jag sa till? Ska jag åka tillbaka och kolla hur hon mår? Hur mycket rätt har vi västerlänningar att lägga oss i och var detta bara en enstaka man som bägaren rann över för?
Och i nästa andetag känner jag att SJÄLVKLART ska jag lägga mig i när jag ser en vuxen människa ge sig på ett försvarslöst barn? Jag ska lägga mig i så j..la mycket att de aldrig någonsin slår henne igen! Men hur går man vidare i ett land där det inte finns någon att anmäla till, ingen socialtjänst som ser till barnens bästa. Ingen som tycker att det är någonting att slå ett barn? Det gör många mer eller mindre och tyvärr så fortsätter det upp i livet för många kvinnor.
Jag ska fråga runt lite imorgon och höra mig för kring familjen så får jag se vad det kan leda till... men jag kan inte bara stå bredvid och titta på, något måste man kunna göra.
Ibland blir paradiset ett helvete!