Kände att det här inlägget behövde vara alldeles för sig själv, inte blandas ihop med något annat & så att ni absolut inte missar det på något sätt!

Kim känner David som tränar allt som finns att träna... Han hade lovat att ställa upp som PT för tjejgänget och köra ett pass med oss i skogen. Från början var vi fler än den tappra lilla grupp på 3 som anslöt sig till Brokind idag.
 
Jag åkte dit med känslan av att nu kommer han köra skiten ur oss...och tänk att det stämde!

 Han mötte upp oss i en supermandräkt och sa att vi springer runt sjön. Jag vågade inte fråga hur långt det var men jag vet att alla sjöar här ute ser mer ut som långa maskar på kartan...orden "springa runt sjön" ekade i huvudet och jag tittade på Kim men hon såg bara glad ut. 

Jag brukar göra så där ibland som tex  när man sitter på ett plan som har mycket turbulens....då tittar jag på hur flygvärdinnorna ser ut och avgör om man ska börja skrika eller inte. Kim såg bara lugn ut och jag tänkte att det är nog inte så långt runt sjön i alla fall.

Nervösa och lite kallsvettiga la vi in oss  i ledet bakom stålmannen mot skogen och sjön. Alla vi 3 hade noterat att under supermandräkten fanns det inte mycket annat än muskler, de sitter ju så fantastiskt hårt åt de där dräkterna. Kim sa att det var som en stödstrumpa på hela kroppen och att hon hade en likadan hemma men idag hade hon bara satt på sig sina stödstrumpor.....dem är de ju jättevarning på! Stödstrumpor, vi är ju inte över 45  ännu.

Hudfärgade knähöga stödstrumpor får i alla fall mig att tänka på när Kim och jag pluggade till syrror och gjorde praktik inom långvården... Men med eller utan stödstrumpor gav vi oss  iväg!     

Äntligen hemma i Davids trädgård så trodde vi att vi skulle på pusta ut på gräsmaten men icke...här drog han fram ett par röda snören som vi fick hänga i och det var inte i knävecken vi skulle hänga utan på ALLA andra tänkbara sätt...haha...helt galet!

Trötta, glada och hungriga bjöds vi sedan på Gotlandshamburgare på altanen...En helt underbar start på en lördag och ett stort tack till vår superman!

Vi lämnade ett 4 grader varmt Frankrike i lördags för att åka till helt underbara varma Sverige...det inträffar inte så ofta att det är varmare här men det var så rätt, vi hade frusit och skakat tänder i mer än en vecka och när vi landade var det 25 grader varmt och när vi kom till mamma stod jordgubbstårtan på bordet!
Kramkalas med hela släkten ( är ju inte så stor) och alla djuren ( är i majoritet) utbröt...LOVE!

Vår tungviktardrottning  Blenda blev så glad när vi kom hem. Jag sprang i slowmotion mot henne, ropade hennes namn och hon sprang mot mig glad & lycklig,  hela tungan hängde och slängde i munnen, öronen lyfte och vi bara såg varandra...satte mig på huk, sträcker ut armarna för att omfamna henne... hon kommer i galopp och bara springer.....förbi....till mamma..då blir man ju bara LITE besviken, skithund! 

Men med en viktuppgång på 2 kg så förstår man ju att en och annan köttbulle trillat ner från bordet och hon har hittat en ny bästis! Ni ser ju själva 2 matskålar framför sängen..

Mamma bor i sitt lilla gulliga torp och precis till vi kom hem blev nya verandan klar. Här trivs både djur och människor<3

Vi har hunnit med att träffa kära vänner och ätit massor av god mat och vin. Var på restaurang Ardor i Norrköping och käkat en 7-rättersmeny med vinpaket, GOTT och trevligt sällskap som jag längtat efter. 

Mamma och jag gjorde stan en dag med lunch på Mimmis Visthus i Knäppingsborg och jag blir lyrisk av maten och den fina miljön.

Tyra är klar med skolan och åk 6 men här lyser flitens lampa och hon har börjat med syslöjden för åk 7. När de läser på distans kan de arbeta med uppgifter lite när de vill och har lust så hon har gjort en väska den här veckan och planen är att göra klart syslöjden under sommaren. Det är stickning och virkning på schemat så nu ska vi anlita farmor som lärare under sommaren.

Tyra blev nöjd trots sin mammas dåliga sykunskap om hur man syr i en dragkedja...det blev helt enkelt ingen...ska youtuba det någon dag men man blir ju galen när man sitter där och vänder o vrider på en kedja och fattar inte hur man ska göra...förstår att tryckknappen uppfanns!

Vi har varit på marknad i Le Vigan och köpt ost! Jag älskar ost o skulle kunna leva på bara det o här i Cevennerna är det ju ett ostmecka.

 Idag har jag köpt getost och kumminost plus ett stort levainbröd som jag ska äta i kväll tillsammans med köttgrytan som Ebba har lagat eftersom hon har en hemkunskapsuppgift kvar för terminen....ibland har man det bra! 
Eller det får jag nog ta tillbaka eftersom det alltid är P som lagar mat hemma hos oss... så jag har det bra jämt. Däremot så står jag för all bakning som kakor, bullar, bröd och äter dessutom upp allt själv till 80 %. Bullarna får man vara extra snabb med annars tömmer P hela ransonen med 2 liter mjölk på en kvart. 
Ska nog vara lite extra snäll och baka lite bullar till P någon dag :-)

Varje morgon väcks vi av den här killen...och en annan på andra sidan dalen..de håller kontakten genom att gala högst mellan 5.00-7.00, en rolig morgonaktivitet!
 
Han är så grann och ståtlig men ser faktiskt lite galen ut..kolla ögonen!
Man skulle ju inte bli så förvånad om han bara hoppar på en..

 Han har 4 egna tjejer som går omkring ute i trädgården och ibland även inne i köket.

P och jag tog en långpromenad upp bland bergen på morgonen och gick ner till en flod som rinner genom vår dal...det blir lite klättring men vi är ju unga och spänstiga :-) Vi kom bara hem med skrapsår, skoskav och en god aptit.

Ja, nu är vi äntligen i Frankrike efter 35 timmar med flygförseningar o annat. Vi kände redan i Frankfurt att det var kallt men HU så kallt det var i Frankrike. Vi kom ju i flipflop och tunna tröjor så vi var inte direkt rustande för kyla! 
Maya o Ebba satte sig framför gasolvärmaren med duntäcke o alla kläder de kunde hitta....
Framåt förmiddagen så stiger temperaturen och idag nådde det faktiskt 24 grader med strålande sol, så vi ska inte klaga så mycket!

Renoveringen i Costubague har pågått i många år och är nu äntligen (nästan) klar! P hittade huset på nätet för många år sedan och var SÅ entusiastisk med ett renoveringsobjekt till. Vi har ju de senaste 7 åren renoverat vår gamla skolan från topp till tå men P var taggad som få.
 P försökte att inte visa mig de allra värsta bilderna från mäklaren men när vi var där och kollade så var mitt svar ett glasklart.... NEJ!
Men ett nej är på något konstigt sätt ett ja för P och hans pepptalk var..
Vi har ju under de senaste 100 åren bott i en ruin/renovering/ byggplats hus...så varför inte ett till älskling?  
Jag vet inte riktigt vad man svara på en så´n fråga och det kändes liksom varken till eller ifrån och vips så hade vi ett hus till. Huset som faktiskt var 2 hus hade på vissa delar inga fönster, dörrar, tak, golv, mellanbjälklag och annat nödvändigt för att kunna bo där men vi hade vatten! 
De som sålde huset hade gjort sig osams med hela byn eftersom de odlade marijuana i trädgården och hade lite för fria tankar om vad de ägde och inte ägde så vi blev så välkomnade av alla! En svenska 3- barnsfamilj måste ju ändå slå de tidigare ägarna.. Vi fick tillgång till floden som rinner genom byn och förbudsskyltarna började att tas ner, grannarna kom med frukt och bär från deras trädgårdar och vi trivdes direkt. Vårt enda problem är ju att vi inte kan ett ord franska :-) men vi har stor tilltro på barnen och vi har ju kryssat i franska som andra språk för alla tre i skolan så det har vi ju löst riktigt bra! :-)

Naturen är helt underbar här och P tog med sig kameran på morgonpromenaden i dag.
Blommor, himmel, berg & sol gör att man känner sig lycklig!

Vi har haft så fina avslutningar för tjejerna i skolan den här veckan. Deras lärare håller då ett tal till var och en och lyfter fram deras goda egenskaper men också tips för framtiden....och jag var tvungen att koncentrera mig på att ta kort för att inte börja grina.
 Men det var klippt kört när alla barnen sjunger avskedssången för terminen....då bara kom det :-) så fint!

Nu har det blivit  vår tur att packa väskan för att träffa nära och kära..och vi längtar! Men det är med blandade känslor man vinkar farväl till vänner ( o hundar) ...en del träffar vi snart igen men en del kanske aldrig mer...och vips så är klumpen i halsen där igen! 
Att resa och möta många människor betyder också många avsked och jag verkligen suger på avsked.
 Jag har ju skrivit förr att det optimala vore om alla bara flyttade till Koh Lanta som en stor lycklig familj, gamla vänner, nya vänner och hela släkten förstås!

Ett annat avsked som sved i halsen idag var Song! 
Min (vår) lilla bebis.... Jag vet att jag har ett något annorlunda förhållningssätt till djur men vem kan motstå dem när de ser ut så här? Och lägger man till en viss kluven personlighet, ljusbruna ögon och en ständig önskan att vara älskad kan man bara bli kär.
 

Han ska nu får hänga med två undersköna damer, Jessica & Frida.
De tog emot honom med öppna skall och ett pussande idag så jag tror att det blir en bra tid för honom...och snart är ju mamma där igen.

Nästa gång vi bloggar ska vi visa hur huset i Frankrike blev efter renovering..vi har inte sett det själva så nu hoppas jag på att det ser ut som på bilderna jag har i huvudet!

Efter en otroligt jobbig vecka med gofika, långa promenader på stranden, yoga och annan träning så hade Linda och jag bestämt oss för att vi var värda att gå på spa :-) 

Vi skulle ta en lunch på Tavern innan och beställde in en halv grillad kyckling med kokta grönsaker ( Linda var ju med annars hade jag tagit pommes:-)  hursomhelst så kom det ut en halv grillad revbenssida och coleslaw ? 
Det konstigaste var att vi var med när servitrisen gjorde beställningen till kocken och Linda som kan thai hörde att hon beställde kycklingen...man undrar ju vart på vägen det blev revben..kommunikation?

Till slut fick vi vår kyckling och grönsaker, gott!

Jag hade valt att ta 1,5 timmes massage, 30 min body scrub och 30 min body mask för man måste ju vara fin när man snart ska hem och träffa vännerna!

Linda tog hand- och fotmassage, pedi- och manikyr, en vanlig massage och en liten blå handduk på huvudet för att kyla ner det, för nu är det varmt igen!

En bra fredag helt i mitt tycke!

Idag tog vi moppen till sista torsdagsfikat för föräldrar på skolan. Tyra o hennes vänner har arbetet med en storyline som de skulle presentera för oss föräldrar. Temat var hållbar utveckling och de presenterade den utifrån hur det kan se ut på en marknad här nere. 

Det finns ju ett och annat att reagera på när man kollar vad som säljs där men framförallt hur de hanterar sina sopor och förpackningar. 

Barnen har fått skriva berättelser om hur man ska tänka för att bevara miljön, vad för saker som ska säljas och sedan har de fått bygga upp en marknad av papper...vilka skapelser!
Ett roligt sätt att få lära sig saker.

Numera så kör ju även Ebba moppe...men bara på lågsäsong  och när trafiken är lugn. Hon kör som en gudinna!
 
Håret fladdra i vinden och när killarna kör om så stannar de lite extra precis bredvid och smilar...och då måste det ju vara SÅ kul att ha lilla mammsen där bak på limpan :-) 

Men jag ler artigt tillbaka o vinkar glatt och då gasar de på och vips så är de borta....det funkar det med..jag har inte behövt använda stun gun på någon ännu :-)

Och här ligger Katja och jag i "dead man pose"...den är vi ganska bra på!

Nu har jag kravlat mig upp ur sängen klockan 7.00 för att hinna till parken på Long Beach och träna med Linda.
 Linda kan få vem som helst att vilja hoppa upp ur sängen och köra tabatha på morgonen..hon är helt underbar!
Jag är så glad att hon finns här i höst också så jag kan lära mig att rulla, bära och kånka runt på någon kompis i sanden på bootcampen, för då ska jag våga mig dit! 
Har bara gått och sneglat på vad de gör där borta på Klong Dao och det ser kul ut men jäkligt tufft ...men man ska ju utmana sig själv!

På fredag ska Linda och jag lyxa till det med att gå till Dreamy spa och få en helrenovering men blev lite osäker när jag såg utbudet:
 Coconut face, Indian scalp och Oxygen...
Huuu, först en kokosnöt i nyllet sen en skalpering och för att överleva lite syrgas, vi kanske får tänka om?

I morse kom Birgitta, Micke, Gabriella och Robin förbi..Vi spelade lite pingis och gick en promenad på stranden.









Vid lunch tog vi mopparna till "Where Else" på Klong Kong.  Vädret ändrar sig så fort för helt plötsligt hörde vi buller och mörka stora moln kom in över land men lika snabbt var det borta.

Vi njuter ett par dagar till men sedan är det dags att börja packa väskan för att åka till Frankrike och Sverige..jag längtar!

Idag fick Sanuk besök av organisationen " Children of the forest". http://childrenoftheforest.org 
Deras center ligger vid gränsen mellan Myanmar och Thailand. I den här delen av Myanmar så har det under lång tid varit gerillakrig och förföljelse av bergsfolken Mon och Karen. Barnen och kvinnorna har varit mest utsatta och många barn har förlorat sina föräldrar eller blivit ivägskickade, misshandlade eller bara övergivna. Det lever ungefär 2 miljoner Mon och Karen folk längs gränsen under hemska förhållanden. De försöker ta sin flykt till Thailand med hopp om ett bättre liv. Children of the forest tar emot både kvinnor och barn i sin verksamhet och ger dem mat, trygghet, skola och vård.
Varje år åker en grupp barn med ledare till Koh Lanta, de åker i en öppen buss i 2 dagar innan de är framme. Många av barnen har aldrig sett havet förut och aldrig varit utanför centret. Företagare på Lanta erbjuder boende och mat till barnen under en vecka och vi på skolan samlar ihop allt vi kan komma på som de kan tänkas behöva.

Man får lite perspektiv på hur bra vi alla har det och att vi inte ens kan föreställa oss vad de har gått igenom. När man ser barn som är i Tyras ålder och vet att de inte har en mamma eller pappa som bäddar om och säger godnatt så får man en klump i hjärtat. Och trots det så är de här barnen lyckligt lottade som har kommit till centret där de har tak över huvudet, mat för dagen och får gå i skola. 

Idag har vi haft en fin dag på stranden med fotboll, beachvolley och många goá skratt från barnen!